tove-jansson.ru

[Arkady]

В эту тему помещаем иностранные статьи для перевода (со ссылкой на первоисточник).

Итак, первый номер:
http://www.qx.se/1235/att-vara-valsignad-av-karlek

Att vara välsignad av kärlek
HELSINGFORS/UPPSALA1992 publicerade gaytidningen Reporter en artikel av Jon Voss om Barbro K Gustafssons avhandling om homosexuella teman i Tove Janssons författarskap.
QX.se publicerar här, i samband med Tove Janssons död, artikeln igen.
Det var en anmärkningsvärd sammankomst i Uppsala, när Barbro K Gustafsson lade fram sin doktorsavhandling om "erotiska och homosexuella skildringar i Tove Janssons senare litteratur".
Dels var det historiskt att den teologiska institutionen godkänt ett ämne som handlar om homosexualitet, och dessutom är det en tvärvetenskaplig studie, där litteraturvetaren Birgitta Holm fungerat som extra handledare.
Men kanske mest anmärkningsvärt var det att Tove Jansson själv varit så engagerad i arbetet med avhandlingen.
Eller som biskop Lars Carlsson uttryckte det vid middagen efter disputationen: Barbro K Gustafsson är modig som vågar skriva om en ännu levande författare.

Disputationen kändes som en manifestation av lesbiska kvinnor, många av dem präster eller kyrkligt engagerade. Barbro K Gustafsson prästvigdes för en tid sedan av biskop Lars Carlsson samma med tre andra öppet homosexuella präster. Vid sin sida, under arbetet med avhandlingen har Barbro haft sin livskamrat Kerstin Hammarsten.

Tove Jansson hedrade Barbro K Gustafsson genom sin närvaro, samman med sin livskamrat sedan 1955 Tuulikki Pietilä (vid disputationen presenterade Tuulikki sig själv med de lätt självironiska orden: "Det är jag som är Too-ticki.")
Barbro K Gustafsson berättar tidigare på dagen för opponenten, etikern Lars-Olle Armgard från Lund, att hennes målgrupp med avhandlingen främst är lesbiska och homosexuella. Barbro K Gustafsson är "aktivist", hon arbetar medvetet med att ta fram de homosexuella sidorna i Tove Janssons böcker, för att ge oss andra en tillåtelse att läsa dem med våra ögon.

Det erotiska och homosexuella temat i Tove Janssons litteratur är inte alltid tydligt, utan är en av många dimensionerna. Bara en, men förmodligen en av de viktigare. Att Tove Jansson under hela arbetet hjälpt Barbro med kommentarer, med samtal om sitt eget liv och med att dela med sig av mycket personligt material, gör att arbetet känns så oerhört äkta. Visst är det tolkningar Barbro K Gustafsson har gjort i sin avhandlingen, men de är sannerligen inte gripna ur luften.

"Stenåker och ängsmark" heter avhandlingen och på omslaget finns en akvarell från 1930 av Tove Jansson. Akvarellen illustrerar den dröm Tove haft när hon var "lite över tjugo" och som hon senare fått hjälp att tolka av sin psykolog.
Den handlar om svarta hundar, ljus som sjunker ut i havet, röd kvällshimmel och en känsla av det farliga och av hur allt är förlorat.
Hundarna, menade psykologen, var den förträngda driften och det sjuknande ljuset den förnekade sensualiteten.
Detta, menar Barbro K Gustafsson är en viktig byggsten för att förstå den symbolik vi möter i Tove Janssons böcker: "Främmande djur lockas fram, men då de kommer för nära och ej kan kontrolleras blir de farliga och måste stötas bort", skriver Barbro och menar att detta rör dunkla krafter i det omedvetna och i sexualdriften.

En viktig tankegång i Tove Janssons böcker är det farliga i att "bryta sig in i en människas idévärld, tankebanor och livslögner. Människan behöver sitt skyddsnät, även om det är skört som spindelväv - tills det nya har fått tillräcklig bärkraft" (Barbro K Gustafsson)

Jag minns Muminmammans ord:
"Man ska inte fråga så mycket. Folk vill ha sina hemligheter i fred". Vi behöver våra hemligheter och livslögner - i alla fall tills vi mognat och frigjort oss från omgivningen och traditionens tryck.
Det slår mig när jag läser Barbros avhandling att så mycket av det hon tolkar in i vuxenlitteraturen, från "Bildhuggarens dotter" till "Brev från Klara och andra berättelser", att så mycket av de centrala tankarna finns med redan i muminböckerna.

Hunden Ynk lyfter Barbro fram för att illustrera att man inte ska, eller ens kan, förändra sin grundnatur. Ynk vill bli som de vilda vargarna och han lockas av gemenskapen i flocken. Men efter ett skrämmande möte med vargarna inser han att han aldrig kan bli som dem. Han är hund och han kan utvecklas, men grundnaturen kan han inte förändra.

Det finns många homosexuella, eller till och med erotiska, berättelser i muminböckerna. Jag minns med värme en där Snusmumriken ska ta farväl av Mumintrollet. Mumin vill med ut på den bohemiska Snusmumrikens färder, men får nöja sig med att längta till nästa sommar, då vännen återvänder.
Kanske var det inte bara Mumindalens bekymmersfria liv och lätt upproriska och anarkistiska värld som lockade mig som barn att om och om igen läsa Tove Janssons Muminböcker. Kanske kunde jag även förstå och känna igen mig i de homosexuella underströmmarna.

Barbro K Gustafsson talar huvudsakligen om vuxenböckerna, det är via dem hon själv upptäckt Tove Janssons litteratur. Men hon har träffsäkert tagit med några berättelser ur muminvärlden. I berättelsen om "Filifjonkan som trodde på katastrofer" (I boken "Det osynliga barnet") befrias hon genom en stor storm från sin instängdhet och rädsla: "Nu blir jag aldrig mera rädd", citerar Barbro Filifjonkans upplevelser efter katastrofen, "Nu är jag alldeles fri. Nu har jag lust med vad som helst."

Och hon berättar om de elektrifierade nummuliterna i boken "Sent i November", där Filifjonkan och homsan Toft reagerar olika inför denna - som Barbro tolkar det - erotiska symbol: elektricitet.
Tove Jansson skriver dock inte enbart i gåtor eller undermedvetet när hon berättar om homosexuell samlevnad och homosexuella livserfarenheter i sina böcker.

I "Solstaden" möter vi Tim Tellerton som det viskas om i pensionärskolonin i Florida. Det skvallras om "hemska främmande ord", och visst kan vi förstå vad dessa ord berättar.
Tim Tellerton presenteras i boken: "I hela sitt liv hade Tim Tellerton varit fängslad av damer äldre än han själv, damer som såvitt möjligt erbjöd glädje för ögat och spirituellt umgänge utan överdrifter. Han högaktade den form av vänskap som inte solkas av det alltför personligas fatalitet men förmår behålla en gnista av spänning, en antydd möjlighet som aldrig formuleras. Mycket få kvinnor kunde avnjuta och bevara denna fina distans någon längre tid, de hade sällan sinne för nyanser."

Tim försöker närma sig den unge killen Joe, aktiv hos Jesusfoket. I detta möte kommer han till en insikt, som Barbro ser som ett centralt yttrande:
"Att forma utan att påverka".

Medan Tim Tellerton verkar vara en homosexuell man som lever diskret - han var revystjärna som ung - och kanske aldrig har haft en relation, möter i "Brev till en idol" (novell i "Lyssnerskan") en ung kvinna som äntligen får träffa den författare hon beundrat. Väl hemma märker hon en främmande stämning som oroar henne. Idolen är avvisande och vi får antydningsvis veta att han lever med en man.
"(…) någon öppnade tamburdörren och kom in (…) Den som hade kommit in var stor och lång men hon såg honom aldrig, bara stövlarna…, (…)"

Det finns två noveller i boken "Dockskåpet" som berättar om homosexuella relationer. Titelnovellen, som i sin helhet även publicerades i Reporter, berättar om två män, Alexander och Erik. De är pensionerade och lever samman. Alexander bygger ett dockskåp - det fulländade huset - och tar hjälp av vännen Boy. I novellen beskrivs svartsjuka. Erik ställs utanför när Alexander och Boy bygger sitt dockskåp. I slutet markerar dock Alexander tydligt vart han hör hemma. Dockskåpet är i och för sig gjort av Alexander och Boy, med det är Alexanders och Eriks.
I samma bok finns novellen "Den stora resan" som handlar om relationen mellan Elena och Rosa, och Rosas mamma. En novell om kärlek och modersbundenhet - om Rosa som inte orkar med friheten, utan byter den ena auktoriteten mot den andra.
Barbro K Gustafsson påpekar att bilden av homosexualitet i Tove Janssons författarskap är mörk - behäftad med problem och negationer. Barbro förklarar detta med samhällets negativa syn på homosexuella relationer. Ett synsätt som även skall ha påverkat Tove Jansson.

Medan Barbro, skolad i gay/lesbiska rörelsen som hon är, betonar samhällets påverkan och inflytande, verkar det som Tove Jansson själv inte är lika självklar på denna punkt. Barbro kritiserar Tove Jansson för "bristen på sociala förklaringsmodeller" och formulerar sig vidare: "Min egen uppfattning är att homosexuella och lesbiska livsyttringar i sig är friska och livskraftiga, men att de sociala påfrestningarna leder till ohållbara livsvillkor, vilket i sin tur kan medföra personlighet- och relationsstörningar."
Tove Jansson verkar inte mena att samhällets synsätt har så stor påverkan på våra relationer. Eller som opponenten Lars-Olle Almgard filosoferade: att problemen i relationerna är lika för homo- och heterosexuella. Att de problem Toves homosexuella skildringar tar upp även är giltiga i heterosexuella sammanhang, trots att heterosexuellas relationer är sanktionerade av samhället.

Frågan är intressant; ibland känns det som om vi hoppas att de problem vi har i våra relationer ska lösas, bara vi får partnerskap eller ännu bättre, giftermål.
Barbro K Gustafsson skriver i avhandlingen att "de flyktiga erotiska förbindelserna är bland annat en följd av marginaliseringen. Direkta sexuella kontakter knyts i parker, på gator, torg, toaletter, i badhus och på badstränder. Sådana träffställen frekventeras endast av män."
Tanken att homosexuella män, på grund av samhällets förtryck, har många olika sexuella kontakter och att detta kommer minska om vi får partnerskap är en vanlig teori. Men nog "skvätter" heterosexuella män i minst lika hög grad som sina homosexuella bröder trots att de har samhälleligt sanktionerade relationer.
Partnerskapet lär läka många sår och upprätta många människor, men grundproblemet, ofta de Tove Jansson beskriver, kommer finnas kvar i oförminskad styrka: de frågeställningar Tove beskriver ligger långt utanför samhällets kontroll och påverkan.

Barbro K Gustafsson tar i ett eget kapitel upp boken "Rent Spel". En bok där kärleken mellan två äldre kvinnor beskrivs i ljusa ordalag. 1989 är Tove Jansson färdig att ge ut en öppen och oerhört fin berättelse om två kvinnor. En berättelse som fick gensvar i gayvärlden genom pris från finska gayrättsrörelsen SETA och kulturföreningen Tupilak.
"Rent Spel" berättar om de två 70-åriga kvinnorna Jonna och Mari som levt samman i flera decennier. De bor ihop dels i två ateljévåningar, med en vind som förbindelseled och dels en ö i finska skärgården. Jonna är grafiker och Mari författare. De två har rest mycket samman likt Elena och Rosa i novellen "Den stora resan" vill göra. I sista kapitlet får vi veta att Jonna har fått möjlighet att resa till Paris och en ateljévåning där hon kan arbeta. Barbro jämför i sin avhandling de två berättelserna: I "Den stora resan" omintetgörs Elenas dröm (om en gemensam resa) av Rosas beroendeförhållande till sin mor, och till slut föreligger risk för brytning mellan de två kvinnorna. Novellen ger en mörk bild av relationen mellan två partner av samma kön.
Men i sista kapitlet i "Rent Spel" får vi istället en positivare bild av relationer mellan två kvinnor.
"Mari frigörs från såväl sitt beroende som sin övergivenhetsskräck. 'Butch' - och 'Femme'-strukturen bryts ner. Det går att vara ensam, 'när man är välsignad av kärlek'.

Det sista, om att vara välsignad av kärlek, är ett av de vanligaste uttrycken i Tove Janssons författarskap. De av oss som är välsignade av kärlek kan utvecklas och frigöras.
Opponenten Lars-Olle Armgard frågar sig om den positiva attitydförändringen i Tove Janssons böcker kanske handlar om hennes personliga utveckling - något som naturligtvis inte behöver vara isolerat från samhällets attitydförändring.

För mig känns det, utan att känna Tove Janssons och Tuulikki Pietiläs relation, som "Rent Spel" skulle kunna ha många självbiografiska inslag. Tove Janssons kunskap och känsla för både den öppna och den dolda och undermedvetna kärleken gör hennes böcker till en dokumentation av hela spektrat utav våra erfarenheter.
Att Tove Jansson arbetat så nära Barbro K Gustafsson och hjälpt till att tydliggöra de homosexuella medvetna och undermedvetna inslagen i sin litteratur är i sig en utveckling till öppenhet. En öppenhet som visst har sina begränsningar - då hon inte vill låta sig etiketteras. Eller kanske är det just det som är att inte begränsa sig?

Det verkar på mig som Tove Jansson i sitt författarskap kunnat beskriva den lesbiska kärleken mer positivt i takt med att hon upplever sig själv mer positivt.
På något konstigt sätt kommer Tove Jansson "ut", samtidigt som hon inte gör det. Kanske är etiketterna och det språk gayvärlden använder alltför direkt och tydligt, eller allt för förenklat för att fungera för Tove Jansson.
Men i hennes litteratur är det oerhört klart… oerhört självklart.

När jag stapplande och lite nervöst frågar Tove Jansson om vi får tala med henne, avsnoppas jag vänligt men bestämt:
"Jag har ett uttalande som jag ger till journalister, och i morgon reser jag hem till Finland."
Jag tänker på resan hem från Uppsala på hur en löpsedel för Expressen eller Aftonbladet med rubriken skulle se ut: "Tove Jansson talar ut: Jag är lesbisk" Och jag ryser.

Det känns så förfulande, så förenklat och dimensionslöst och jag får plötsligt en förståelse för att så många människor som är kända inte vill bli reducerade till löpsedelsbekännare.
Först när denna sorts rubrik är ointressant så kanske många av våra "doldisar" vill vara öppnare. Inte "komma ut", utan att tala öppet om sina livs alla dimensioner: även då om hur de är välsignade med kärlek.

Barbro K Gustafsson har synliggjort de homosexuella aspekterna i Tove Janssons författarskap. Det är minst sagt en pionjärinsats - en av Barbros många pionjärinsatser för att synliggöra lesbiska och homosexuella mäns förmågor.
Dagen innan Barbro K Gustafsson disputerar på sin avhandling, med Tove och Tuulikki i publiken, så har Tove tilldelats Selma Lagerlöf-priset.
Jag tänker: Vem skriver avhandlingen om erotiska och homosexuella skildringar i Selma Lagerlöfs litteratur? Vem ska ge oss en nyckel till hennes litteratur?

Den som inte närmat sig Tove Janssons böcker ännu har en stor glädje farmför sig. Böcker fyllda av ömhet, värme och sådan stor insikt och människokunskap att man ibland tappar andan. Böcker som bär en känsla av vacker handstil, trots att vi bara ser tryckta typer.
För mig personligen, har Tove Janssons böcker, allt från Muminböckerna till hennes "vuxen"-litteratur, varit som Biblar. Böcker som gett mig livskunskap och förhållningssätt.
Jag tror inte att jag är ensam.

Toves uttalande i maj 1992 löd så här:
"Barbro K Gustafssons avhandling är präglad av klart språk och stor saklighet. Och jag anser att hon som forskare har tagit ett steg vidare, in på de domäner som sällan blir behandlade i dessa sammanhang i en upptäcktsresa i det omedvetna.
Det har skrivits mycket om de som skriver. Egentligen kunde man vänta tills de har dött - men inte alltid. Jag gavs förtroendet att få följa Barbros arbete, läsa hennes texter och diskutera dessa - det har varit något av ett äventyr. Kanske har det gett en lust att leta sig vidare som stigfinnare."

Jon Voss

jon@qx.se
_________________
Да будет известно каждому: если только Панталошка ест оладьи, охота продолжается!

[mike2]

Эта статья в свое время вывешивалась в нашей википедии. "Благословление любовью" - о однополой любви в творчестве Янссон.

[Arkady]

mike2
А. Понятно. Ну и ладно. Я то надеялся там будет что-то новое и интересное.
_________________
Да будет известно каждому: если только Панталошка ест оладьи, охота продолжается!

[alesia]

http://www.kvaak.fi/images/articles/17012008143220-3.jpg
Балуется ли здесь кто-нибудь финским?
На этой страничке также присутствуют картинки, посмотрите.
Есть листок черновика Туве среди них.

[Arkady]

alesia
Здесь написано på Swenska

А шведким баловаться уже проще
_________________
Да будет известно каждому: если только Панталошка ест оладьи, охота продолжается!

[SnusMumik]

Но вот лес кончился, и глазам Муми-тролля открылась новая долина. А еще он увидел Одинокие Горы. Словно волны, тянулись их гребни на юг, и никогда-никогда не казались еще эти горы такими одинокими.
Значит, картинка к этому эпизоду все же существует. Странно, что Туве её забраковала. Картинка удачная.
_________________
самое главное - безудержное веселье, радость странствий и одиночества

[alesia]

Arkady
УПССС... Извиняюсь, не заметила, что ссылку дала непосредссно на картинку)) вот:

http://www.kvaak.fi/naytajuttu.php?articleID=1004

Здесь эта вся беда, которая мной в виду имелась.

[mike2]

это рецензия на книгу "Поэтика движения и статики в творчестве Туве Янссон", вышедшую в 2007 на финском. Это есть серьезный, академический труд (автор - профессор Хельсинского Университета), где на 300 страницах рассматривается становление Янссон как художника, изучается влияние, которое на нее в разные периоды творчества оказывали разные художники и тд.

Может быть, будет время, опубликую тут перевод. Но там, правда, ничего сверх интересного, кроме, разве что, того, что, оказывается, для "Кометы" она сделала три комплекта разных иллюстраций. Кажется, в книге приводятся два неизданных.

[Андрей]

mike2 , если всего их было 3, тогда там может быть максимум 1 неизданный, так как в разных изданиях использовались иллюстрации 1946 либо же 1968 года (кажется, даты правильно привёл). Интересно, что за третий!
_________________
Снусмумрик издал неопределённый звук.

[KarlikNos]

Может быть и три. Всего было 3 переиздания "Кометы" под названиями:

KOMETJAKTEN, 1946
MUMINTROLLET PÅ KOMETJAKT, 1956
KOMETEN KOMMER, 1968

плюс пьеса

Насколько мне известно, Мартышка была в первом, Котенок в третьем. Второй же не понятен. Очень может быть что Смирнов делал именно с него перевод.
_________________
ubi nil vales ibi nil velis

[alesia]

Какая-то статья про комиксы на английском

Большой труд по книжкам-картинкам на шведском языке - но не только Туве, там многих авторов рассматривают

А вот здесь уже Анна Франссон в своем труде рассматривает систему мировоззрения в книжках-картинках Туве

Кажется, стоящая вещь на шведском с фотографиями Туве и статьёй Кристины Бьёрк "Туве Янссон и ее необычайный мир дества"

Тут есть фотографии и картинки с большим разрешением, и вообще можно полазить (немецкий)

Чудесные приключения мумиков в Германии - что-то такое - огромный труд на немецком Mareike Jendis (больше 200 с)

[mike2]

статья Бьерк хорошая. Главное - маленькая там общеизвестные факты, но хорошие редкие снимки.

[alesia]

похоже, интересно
Английский, статья Буэль, варианты переводов названий на английский... Взгляните, я мельком просмотрела.

[alesia]

На финском, с.79 там и про Буэль что-то тоже
Всё, я побежала.
_________________
vid min svans!

[Arkady]

alesia
Ура, ура-ура! Спасибо!!
_________________
Да будет известно каждому: если только Панталошка ест оладьи, охота продолжается!

[SnusMumik]

Взломщикам!
Похоже, здесь лежат польские переводы муми-книг.
Пароль найти не удалось, но, может быть, кому-то повезет
http://loadingvault.com/search.php?q=Tove
_________________
самое главное - безудержное веселье, радость странствий и одиночества

[alesia]

Вот среди завалявшегося нашла что-то про Вивику на английском.
Theatre Director Vivica Bandler passed away in sleep at her home in Helsinki on 30 July at the age of 87.
“For twenty years Vivica Bandler was actively involved in the International Theatre Institute. She was the president of the Swedish ITI in 1979-1992, member of the ITI Executive Committee in 1981-86, board member of the Nordic Theatre Union in 1972-1992 and its president in 1988-90, just to mention a few of her international engagements.
Vivica Bandler was one of most innovative figures in the Nordic theatre life. She studied agriculture but her field turned out to be theatre.
She studied theatre in England, France, and Austria, and film-making in France and Sweden. During the war 1939-44 she volunteered to work in the field hospitals in Finland. As a theatre director she debuted at the Swedish theatre in Helsinki 1947. In 1955 she established Lilla teatern which became a famous avantgarde theatre in Helsinki. She invited there Eugène Ionesco, Dario Fo, Edward Albee and Arnold Wesker among others, and directed their works. Though she later worked abroad she never left Lilla Teatern, where she was a member of the board the rest of her life.
Vivica Bandler felt that her task was building bridges - between Swedish and Finnish language cultures, between Nordic countries and Nordic countries and the rest of the world. Her kitchen was the place where cultural people discussed, where programmes of Lilla Teatern were planned, where Vivica's theatre friends from all over the world, like Bertolt Brecht, Dario Fo and Ariane Mnouchkine, met Finnish colleagues. As an artistic director of Tampere International Theatre festival 1990-95 she made the event truly international.
In 1967 she was invited to take the artistic directorship of Oslo Nye Teater, Norway. From 1969-1980 she was the artistic director of the City Theatre of Stockholm, Sweden, which turned out to become very happy period in the history of that theatre and made Vivica Bandler one of the really prominent figures in Swedish theatre. She found the big audience through a row of public successes on the big stage and also opened up the smaller stages for a new generation of experimental theatre makers. Theatre for children and youth was one of her devotions and she initiated the creation within the City theatre of the stage “Young Klara” under the artistic direction of Suzanne Osten, still one of the most important stages for children and youth in Sweden.
Vivica Bandler was honoured by many notable rewards and honorary memberships in Finland and Sweden, among others commander of the Order of the Lion of Finland, Pro Finlandia, commander of the Swedish Nordstjerne Order, Suomi prize, Letterstedska medal. She was nominated Academician in 1999 - the highest honorary title given to a limited amount of artists or scientists in Finland.
She was one of the founders of the Swedish Theatre Academy in 1993 and its president till 1999. With the Theatre Academy was created an import forum for artistic discussions and events.
Vivica Bandler was an unforgettable personality. She was energetic, full of fresh and brave ideas and her huge sense of unsentimental humour made everybody love her company.”
Riitta Seppälä, director of the Finnish Centre of ITI/ Annmari Engel, director of the Swedish Centre of ITI

[KarlikNos]

http://guldfiske.motkraftblogg.net/2009/03/25/lenin-i-mumindalen/


_________________
ubi nil vales ibi nil velis

[Arkady]

KarlikNos

По всей видимости заголовок привлекающий внимание. И только. Намёк на то что в городе Тампере есть как музей муми-троллей, так и музей Ленина.

Но если вдруг кто-то владеющий шведским языком скажет примерно что там написано - будет хорошо.
_________________
Да будет известно каждому: если только Панталошка ест оладьи, охота продолжается!

[SnusMumik]

http://www.uta.fi/FAST/FIN/CULT/sr-moom.html
_________________
самое главное - безудержное веселье, радость странствий и одиночества